Skägglav

Visste ni att de flesta lavar indikerar om det är bra luft i området? Att de inte trivs på områden med föroreningar, med modernt skogsbruk eller kalhuggning av stora ytor.

I Kalapää har vi rikligt av lavar. Ett av de få ställen jag stött på skägglavar. Men luften här är verkligen frisk. Jag minns att jag som barn tyckte det var tyngre att andas i Vasa än hemma i Kalapää, något som troligen även kan stämma till viss grad.

Många av lavarna (och mossorna) tar det väldigt länge för att växa. Som barn blev jag tillsagd att inte plocka mossan för att det tar 200 år för dem att växa tillbaka. Om det verkligen är 200 år det tar vet jag inte ännu idag, de flesta källorna säger bara att det tar länge.

Skägglaven tillhör släktet Usnea, familjen Parmeliaceae.

mera om lavar kan du hitta här: http://www.natursidan.se/nyheter/var-guide-till-lavar-luftens-kvalitetsmatare/

Lövdahlsbacken

På Lövdahlsbacken, nära korsningen mellan Söderändan och Rökiövägen, finns en gammal husgrund samt en stenmur.

Husgrunden tillhör ett hus där minören bodde. När träsket var större och djupare och vägen mycket sämre. Minören ville inte bygga ut sitt hus trots att han var för lång, så i hans vägg lagade han ett hål.

I hålet fäste han en låda för hans fötter. Så när han låg i sin säng för natten stack hans fötter ut genom väggen, skyddade av en simpel låda.

Senare byggde även Lövdahl på samma område, därav namnet Lövdahlsbacken. På bilden ser ni en del av en välbevarad stenmur.

Och om ni är geocachare. Kalapää – Pärkoxin (GC6EHHQ) finns inom 2 meter från denna bild, på marknivå.

Stenvägg nära minörens hus
Stenmuren nära minörens husgrund

En skidtur i november

Solen sken så vackert hela dagen så man lockades ut på träskets snötäcke för att pröva skidorna inför vintersäsongen. Mötte till och med en pigg herreman i spåret mot Norrändan! Får bara hoppas att snön inte smälter bort nu och att fler skulle komma sig ut till Kalapi och skida, då skulle spåret säkert bli riktigt fint och halt!

Ni får ursäkta att bildkvaliten inte är den bästa, har endast Samsungtelefon att använda.

fb_img_1478972382634
Storgrånni skymtar i dimman
fb_img_1478972388323
Från Söderändans håll taget

fb_img_1478972392727

fb_img_1478972398708

fb_img_1478972403707

fb_img_1478972409511

fb_img_1478972417076
Abborrsteinin
fb_img_1478972422109
Kraftledningarna över träsket
fb_img_1478972426621
Dimman lägger sig mellan Storgrånni och mosaholman

fb_img_1478972432497

 

Steinröise

stenroise
Bild tagen av Marias memoarer

På Söderändan, mellan Strandvägen och Söderändsvägen, kan man i skogen hitta en stor hög med stenar.

Det är ett stenröse, en samling av stenar som under istiden transporterats med isen under smältning- och frysningsperioderna för att till sist samlas på ett ställe.

Ett liknande fenomen är Djävulsåker, men de är mera utspridda så det ser ut som en åker medan Stenrösen är mera som en liten kulle.

Pärkoxin

Delar med mig lite bilder av ett fruset Pärkoxin oktober 2016.

Bilderna tagna från vägen där man viker in till pumphuset.

 

parkoxen parkoxen1

parkoxen-2 parkoxen3

Mycket har utseendet här förändrats sedan undertecknad var liten, då det var gammal ståtlig skog på båda kallhyggen. Dessutom fanns det (när man ser på den sista bilden) till vänster ett dike där vattnet alltid porlade och undertecknad satt för att få inspiration till flera berättelser…

Första snön!

Den första snön föll egentligen redan i början av förra veckan, men den smälte bort genast den tog i marken.

Idag däremot har första snön fallit och lämnat på marken! Hoppas på att det snart ska komma mycket mera snö så vi får skida och åka pulka.

Snöflingor på broräcket ca kl 12:15
Snöflingor på broräcket ca kl 12:15
Söderändsvägen ca kl 12:15
Söderändsvägen ca kl 12:15
Snö på undertecknads infart ca kl 13:30
Snö på undertecknads infart ca kl 13:30

Kyrkklockorna

Under den Stora ofreden (1700-1721), tidsmässigt kring kriget vid Napu i Storkyro 1714, samlade ortsborna i Vörå ihop de värdesaker som fanns i Vörå kyrka (samt kyrkklockorna som ofta smältes ner till kanoner) för att sänkas ner i Kalapää träsk som förvaring tills ryssarna lämnat trakten åter.

Det enda man visste när männen gav sig iväg med sin last till Kalapää var att de sett ut en flat sten i träsket som skulle markera platsen, men när männen var klara att bege sig hemåt igen mötte de på ryssarna och bragtes om livet.

Den exakta positionen för kyrkklockorna och de andra värdesakerna förblev därför en gåta för ortsborna. Det faktum att träsket torkat ut och blivit mindre i areal gör inte sökningen lättare efter de förlorade värdesakerna. Speciellt eftersom Kalapää är uppe på ett berg och ställvis finns det släta berghällor som kan ha sett ut som flata stenar på 1700-talet men idag är stora bergsklippor. Så platsen för värdesakerna förblir ett mysterium.

flat-sten
Bild tagen av Marias Memoarer och använd med fotografens lov.

Och kyrkan? Den användes som stall av ryssarna då det inte fanns några värdesaker att stjäla eller smälta ner till vapen.